Rumlaborg

Bild ur Erik Dahlbergs "Antiqua Suecia" (slutet av 1600-talet)
Södra Vätterbyggden har alltid varit en strategiskt viktig plats då många viktiga vägar strålar samman här. Rumlaborgs var beläget på en ganska blöt och svårframkomlig plats vid Huskvarnaåns mynning där man måste passera över broar för att kunna komma norrut eller söderut. Borgens kända historia börjar på 1300-talet. Biskop Nils Markusson i Linköping som varit kung Magnus Erikssons sekreterare och kansler hade 1354 köpt gården Humblarum. Redan då fanns det rester av en försvarsanläggning på gårdens marker. Den var från början av 1300-talet då det rasade ett inbördeskriget mellan kung Birger och hans bröder. När kung Magnus år 1360 sedemera misslyckades med att försvara Skåne och Halland mot kung Valdemar Atterdag i Danmark gjorde några svenska stormän, bland dem biskop Nils, uppror och fängslade kung Magnus.
Bild på Albrekt af Mecklenburg och hans far. (Ur "Vår hembygd 1984")
De tillsatte Albrekt i Mecklenburg som konung men striderna fortsatte i trakterna med Kung Magnus son Håkan (kung i Norge) som befälhavare. Kung Albrekt byggde med tysk hjälp upp Rumlaborg (som då hette Humlaborg efter gården) men man ville nu att fred skulle råda. Vapenstillestånd slöts i Rumlaborg 1366 och en fogde utsågs för att hålla ordning i trakten.

 

Fred slöts sedan med Danmark 1371 och Kung Albrekt fick sin makt beskuren. Han fick överlämna slott, gårdar och län till bland annat riksrådet Bo Jonsson Grip som förvärvade Rumlaborg med tillhörande områden. Borgen blev nu en marknadsplats och en tingsplats och den tyske krigaren Hans Bosepol styrde som fogde. Kung Albrekt infångades 1389 av Drottning Margaretas trupper och avsattes. Nu följde den relativt lugna unionstiden även om de danskvänliga fogdar som tillsattes hänsynslöst drev in skattegods både till kronan och sig själva.

1434 kom borgen åter i centrum då upprorsledaren Engelbrekts soldater belägrade Rumlaborg. Den nuvarande unionskungen Erik av Pommerns fogde Otto Snafs, som var befälhavare på borgen, vägrade att ge upp varpå den brändes ner. Erik av Pomerns trupper besegrades så småningom av Engelbrekt men han mördades strax efter segern. Karl Knutsson Bonde blev då riksföreståndare medan Erik av Pommern avsattes och en ny Unionskung, Kristoffer av Bayern, tillsattes. Kristoffer av Bayern dog plötsligt 1448 och Karl Knutsson Bonde gjorde sig till kung i Sverige. I slutet av 1451 förklarade den nyvalde danske kungen Christian, som ville bevara unionen, krig mot Sverige och marscherade in i Småland. Striderna böljade fram och tillbaka och det nu nyuppförda Rumlaborg förstärktes. Riddaren Eggerdt Krummedike fick i uppdrag av kung Karl att försvara borgen men det var ett misstag för han bjöd in danskarna som gäster i borgen där de fick mat och dryck. Kung Karl sände då soldater till Rumlaborg för att gripa Krummedike varpå han och Thure Thuresson (slottsfogde på Axvalla slott) flydde till Danmark. Kung Karl red därefter ned till borgen för att orientera sig om läget men mottogs med kanonskott och pilar. Krummedikes män som var kvar i borgen vägrade nämligen att släppa in någon. Efter en kortare belägring gav de dock upp.

Danske kung Christian vägrade emellertid att ge upp. Han sände över trupper till Sverige där han tog makten och Rumlaborg fick danskvänliga fogdar. Den nu fördrivne kung Karls vänner inledde i sin tur en operation där de bland annat belägrade Rumlaborg 1464. De hade emellertid inte tålamod att vänta ut borgen utan trupperna begav sig till Stockholmstrakten och senare till Västerås där man slog kung Christians trupper och återtillsatte Kung Karl. Efter detta blev inte Rumlaborg indraget i några mer strider utan fungerade mer som ekonomiskt centrum i bygden. 1520 tågade dock kung Christian II in i Sverige och utropade sig till kung. Denna gång marscherade delar av den danska hären genom Småland men tog omvägar förbi Rumlaborg för att slippa komma i strid.

 

I mitten av 1500-talet hade inte Rumlaborg längre någon betydelsefull roll då det i Jönköping uppfördes ett slott och det militära, ekonomiska och administrativa centrumet försköts dit. Borgen förföll och kullarna användes som betesmark. På 1840-talet anlade man en park på området och en paviljong i dorisk stil byggdes.

 

Armborstpilar och mynt präglade i Visby 1420 samt 1440 och 1450.

(Bilder ur "Vår hembygd 1995")

På 1930-talet börjar sedan utgrävningar av området och man har funnit många intressanta fynd. Dessa förvaras i Huskvarna Stadsmuseum.

Namnet Rumlaborg tros komma efter ett rim på gården på vars mark borgen var byggd. Den hette först Humblarum gård och rimmet blev Humblarumbla. Humbla kommer från personnamnet Humble eller Humleodlingar på gården och rum betyder avröjd plats (jämför ryd). Rumbla betyder starkt ljud och det kan möjligtvis härledas från Husaåns (Huskvarnaån) vattenbrus.

I borgens närhet byggdes även två skanser, Varpa skans och Garpa skans. Från den förstnämnda som låg i norr finns inga särskilda rester men från Garpa skans finns vallarna kvar där nu Huskvarna kyrkas gravkapell ligger.

Ytterligare en försvarslinje byggdes på en holme längre upp i Huskvarnaån. Denna kom att heta Stenholmen.

(Källor till texten är "Vår hembygd 1995", "Vår hembygd 1984" och Alf Henrikssons "Svensk historia".)